Mina minnen av Tomten

Nyströmskort

Jag kände Tomten.

Hunna-Gustav (1917-1995) i Östra Gerum hade under sitt liv arrenderat många av gårdarna i Gerums by, men det var bara i Ännagården han hade sett de konstiga figurerna. De var tjugo till tjugofem centimeter höga, av mänsklig form. Gustav kallade dem vättar, men han var inte helt säker på att de var vättar.

-Jak fråga dum ju allri va di hette, um di va vätta eller tumta.

Gustav är den ende jag träffat som berättat om tomtar – eller om det nu var vättar – som han själv sett med egna ögon. Men han var inte den ende som för mig berättat om tomtar, med krav på att bli trodd. Jag mötte en gång en man i norra Västergötland som erkände att han alltid brukade sätta ut ett fat med gröt till Tomten på julafton. Nästa dag var gröten borta, så nog fanns Tomten alltid.

Den gamla tron på Tomten har inte mycket gemensamt med Jultomten. För det första var tron inte knuten till julen, mer än att det var då man satte ut gröten till Tomten. Hunna-Gustav hade sett vättarna eller tomtarna under hösten, när ett transportabelt tröskverk lämnat efter sig en del otröskade sädesax i gräset bak lagården. De axen släpade de små figurerna med stor möda in i lagården under en veckas tid.

Vår tids jultomte är göteborgare. Viktor Rydberg skrev dikten ”Tomten” i Göteborg 1881. Läraren Daniel Nyström vid Carlgrenska skolan på Stigbergstorget i Göteborg blev avporträtterad av sin dotter Jenny Nyström som illustration för dikten. När dikten filmatiserades 1941 spelades Tomten av Otto Moskovitz (1908-1985), en dvärg född i Rumänien, men som bodde i Göteborg under merparten av sitt liv. Han uppträdde under artistnamnet ”Kicki”. Som barn trodde jag att han helt enkelt hette Kicki. Han var jude och jag minns honom därför från barndomens besök i Göteborgs Synagoga. Han brukade ofta uppträda på Judiska församlingens Chanukafest.

Jag har alltså känt en som kanske sett en tomte, en som trodde på tomtar och en som gestaltade tomten på film.

Det är ju nästan så att jag börjar tro på Tomten själv. Jag firar visserligen inte jul, men det är inget hinder för att tro på Tomten. När min yngste son var liten kom han en gång hem från skolan och berättade att han mött Tomten på gatan. Det var i Antwerpen, där man håller den nederländska traditionen med särskilda upptåg där en person är utklädd till ”Sint Niclaas”. Att det var en verklig tomte min son sett, var han övertygad om. Han berättade för mig att Tomten besöker alla kristna familjer till jul, men inte de judiska. Det verkade inte bekymra honom. Så var det bara, men det hindrade honom alltså inte att tro på Tomten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s