Nazismen inom Folkpartiet

Det är så populärt numera att dra fram nazistiska kopplingar till olika svenska riksdagspartier. De enda partierna som brukar komma undan denna granskning är Folkpartiet och Vänsterpartiet. Men Vänsterpartiet har sin egen smutsiga byk, med stöd åt kommunistiska massmördare och själva understödda från Moskva, att de kan räknas bort.

Kvar blir Folkpartiet.

Men nu är stunden kommen att hugga klorna i dem också. Här kommer lite bevis för Folkpartiets nazistiska förflutna:

När Nils Flygs från början kommunistiska, så småningom nazistiska “Socialistiska partiet” upplöstes, sökte sig åtminstone en medlem över till Folkpartiet, där han blev varmt mottagen. Han hette Åke Olsson och hade till och med varit ombud på Socialsistiska partiets kongress 1941, just den kongress som innebar omsvängningen mot nazismen.

1944 sysslade Tyskland med några skumma, aldrig riktigt utredda smuggel- eller spioneriaffärer med bas i Göteborg. Två för sin tid mycket avancerade fisketrålare inköptes till ett nytt bolag, AB Doggersbankar, där Carl Göran Edquist blev vd. Edquist var son till kyrkoherde Carl Edquist i Katarina, Stockholm. En av Katarina kyrkoråds ledamöter, doktorinnan Anna Linder, gick i borgen för aktiekapitalet på 75 000 kronor. Av avlyssnade telefonsamtal i Säpos arkiv framgår att tyska legationen i Stockholm tydligen var införstådd med Linders borgensförfarande, att hon kanske agerade bulvan för tyskarna. Hon var aktiv nazist och nära vän till Paul Grassman på legationen.
Carl Göran Edquist använde troligen fiskebåtarna för illegal transport av både post och människor mellan Sverige och Danmark. Han flydde sen till Norge, där han blev Obersturmführer i SS under namnet “Carl Dogger”. AB Doggersbankar hade tre aktieägare. Det var Edquist, Anna Linder och göteborgsadvokaten Åke Eckerstein, aktiv medlem i Folkpartiets lokalavdelning i Göteborg.

Att Folkpartiet har detta dystra nazistiska arv, är egentligen inte så konstigt, eftersom den kända rasisten och nazisten Selma Lagerlöf hörde till partiets grundare. Lagerlöf var som bekant sponsrare av rasistiska skönhetstävlingar, medlem i den nazistiska Svensk-Tyska föreningen och, som Björn Sundberg visat i sin recension av Ann-Sofi Ljung Svenssons avhandling “Jordens dotter” (i Samlaren 2012) var Lagerlöf en av vägröjarna för den nazistiska ideologin “dvs att Lagerlöf bidrog till draksådden”.

Därför har alltså även Folkpartiet i grunden en nazistisk historia. En historia som de aldrig gjort upp med! När kommer Jan Björklunds erkännande av denna bruna soppa?
`
– – –

Tyvärr finns det säkert läsare som instämmer i ovanstående rader. Jag måste göra er besvikna med att det är skrivet som ironi.

Jag har nämligen inte nämnt att Åke Olsson tog avstånd från nazismen på den där kongressen 1941, inte heller att han blev ombedd att lämna Folkpartiet 1951. Att Åke Eckerstein ägde en enda aktie i skandalbolaget Doggersbankar berodde på att han var företagets advokat, förmodligen utan att veta om det skumma syftet.

Och Selma Lagerlöf som nazist? Det är så dumt att klockorna stannar, men sådan dumhet är numera populär och omhuldad. Det var Bosse Schön som på den numera nersläckta sajten Newsmill för några år sen “avslöjade” att Selma i “hela sitt liv” bar på “en mörk hemlighet”. Och denna förskräckliga skam, som måste ha tyngt Selmas gång, var att hon skänkt ett dedicerat exemplar av sin bok om Zacharias Topelius som pris i en skönhetstävling anordnad av Svenska rasbiologiska institutet. Eftersom detta institut under sina första år var mycket omhuldat och populärt bland många framstående svenskar, var det säkert inte en mörk hemlighet som hon måste bära på i hela sitt liv. Det kan verka konstigt för oss att det var så populärt, men det beror ju på att vi sitter med ett facit i hand, som den tidens människor inte hade.

Uppgiften om Selma Lagerlöfs medlemskap i Svensk-Tyska föreningen återfinns på Tobias Hübinettes hemsida med listor över svenska “nazister”. Visst, de allra flesta på dessa listor var otvetydigt nazister. Men Svensk-Tyska föreningen var inte nazistisk. Den grundades redan före första världskriget. Selma Lagerlöf blev medlem 1913, i en tid då inte ens Hitler var nazist. Det var just på grund av att Svensk-Tyska föreningen inte var tillräckligt nazistisk “Riksföreningen Sverige-Tyskland” grundades 1937.

Vad slutligen gäller påståendet om att Selma Lagerlöfs böcker skulle ha röjt vägen för nazistiskt tänkande, är det så groteskt, dumt och förvridet! Nyligen kom ett liknande sanslöst påstående, att svenska hembygdsföreningar genom att vårda kärleken till hembygdens skulle spela rasism och nazism i händerna. Selma Lagerlöf tolkade i en del av sitt författarskap en älskan till hembygden – särskilt starkt i “Jerusalem” – som finns bland många människor. Visst, nazismen spelade på den känslan i ideologin om “Blot und Boden”. Men man kan inte låta nazismen ta patent på hembygdskänslan för den sakens skull! Att folk på fullt allvar kan föra fram något så barockt dumt, gör mig bedrövad. Till saken hör att Ann-Sofi Ljung Svensson i sin avhandling lägger in en liten brasklapp i sitt resonemang om Lagerlöf som vägröjare för nazismen. Men recensenten Björn Sundberg avfärdar just den brasklappen.

Att Lagerlöf 1933 uttalade sig mot nazismens illgärningar på ett sådant sätt att hon själv trodde att hennes böcker skulle kastas på bokbålen, att hon 1940 gjorde en insats för att rädda den judiska författarinnan Nelly Sachs till Sverige, blir i Bosse Schöns förvridna verklighetsuppfattning ett bevis för att hon inte var antisemit, även om hon var nazist.

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Jag vet bara att den fruktansvärda trötthetskänsla som drabbar mig ibland när jag läser dumheter av det här slaget, den måste jag övervinna i ärlighetens namn.

Bosse Schön tycker om att på lösa grunder påstå att folk är nazister. Det kan vara värt att komma ihåg när man ser att han i dagens nummer av Etc under rubriken “Nazisterna som skapade Sverigedemokraterna” på nytt går på i samma stil med “guilt by association” som jag visat ovan med Folkpartiet. Han visar nämligen att 1988 fanns tre personer med i Sverigedemokraterna, som enligt Schön hade nazistiska kopplingar. Om han har rätt på den punkten vet jag inte, även om man givetvis inte kan ta det han säger för sanning, med tanke på osmakligheterna om Selma Lagerlöfs “mörka hemlighet”.

Men inledningsvis ger han sig på en man som verkligen inte har något med Sverigedemokraterna 1988 att göra. Det är Stellan Bojerud, som i många år var moderat, men 2009 gick över till Sd. Sedan William Petzälls död är Bojerud hans efterträdare som riksdagsman för Sd.

Bojerud har ett förflutet som militär och har sysslat mycket med militärhistoria. Han är också en flitig bloggare och skriver gärna kommentarer på diverse sajter och twittrar för glatta livet. Det är enligt min uppfattning en bisarr blandning av kloka och insiktfulla ord, djup medmänsklighet, rena dumheter och groteska överdrifter.

Men när man rycker lösa fragment av det han skrivit och vrider dem till dess motsats, blir det ändå ren förfalskning. Det ägnade sig Aftonbladet åt i en artikel på luciadagen 2013. De hade plockat fram en mängd citat från Bojerud och ryckte lösa meningar ur sammanhanget, så att det verkade som om Bojerud sade raka motsatsen till det han egentligen ville säga.
På Avpixlat skrev Bojerud:

”Ja, jag beundrar de insatser som ett antal SS-officerare och frontmän gjorde i ärlig strid mellan nationer och jag fördömer så hårt jag kan de övergrepp som inte blott SS, utan även andra nazi-organisationer gjorde för att åstadkomma Förintelsen.”

Aftonbladet utelämnade det där om Förintelsen och satte som rubrik på artikeln “SD-toppen hyllar nazisters insats i strid”. Att han uttrycker sitt fördömande mot nazismen och även gjort det i en mängd andra sammanhang, var tydligen onödigt att göra affär av. Bosse Schön går på i samma stil och kallar Bojerud “folkvald SS-beundrare” och skriver:

”I vilket land som helst i Europa hade Sverigedemokraten Bojerud hudflängts för sina uttalanden. Men det passerade relativt obemärkt förbi. Och trots Jimmie Åkessons omtalade nolltolerans mot rasism och nazism i partiet är Stellan Bojerud kvar i partiet och i riksdagen. Vurmandet för nazismen är en lång tradition i partiet. ”

Man kan anklaga Sverigedemokraterna för mycket. Det är ett populistiskt parti som tror att om man bara minskar invandringen, kommer alla samhällsproblem att lösa upp sig som älvadansen över en sommaräng. De saluför en trångsynt syn på Sverige och svensk kultur. På till dem knutna sajter skuldbeläggs ideligen invandrarna för invandringen. För detta skall de med rätta kritiseras. Men att demonisera, motverkar bara syftet. Och att påstå att Stellan Bojerud vurmar för SS, när han helt enkelt som militärhistoriker beundrar tapperhet helt oavsett vilket land det handlar om, det är förljugenhet. Och att påstå att Sd har en lång tradition av nazivurm är lika förljuget.

Förstår Bosse Schön – som ägnat så stor del av sitt liv att skriva om nazism – vad det är han håller på med? Genom att sätta nazistämpel på folk, som garanterat aldrig varit ens i närheten av att sympatisera med nazismen, trivaliserar han den ondskefulla ideologin. Om Selma Lagerlöf var nazist, kanske det inte var så farligt, eller hur? Den gamle fascistledaren Per Engdahl arbetade efter den modellen. I sina böcker strör han ideligen in kända namn. Han sökte medvetet upp människor med helt annan ideologi och skrev sedan om deras samröre, så att det verkade som om hans nysvenska rörelse hade sympatier bland människor som stod för en helt annan ideologi. Eftersom han skickade utskick till dessa människor finns de med i Nysvenska rörelsens adressregister. Genom att använda det registret har Tobias Hübinette lyckats med konststycket att till och med göra den uttalat antinazistiske socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss till nazist.

Per Engdahl var en slipad räv. Hans eftersägare Schön och Hübinette gör både honom och andra nazister en stor tjänst.

Annonser

5 reaktioner på ”Nazismen inom Folkpartiet

  1. Utomordentligt skrivet!
    כל הכבוד

  2. Bra skrivet. Men måste medge att jag blev mycket konfunderad i början över de vettlösa och grundlösa påstående i börja. Innan jag läste att det var skrivet som ironi. Och sedan vederlades rätt grundligt,.

  3. Jag hickade till inför namnet Åke Eckerstein. Oj, var han nasse? Han var en vän till mina föräldrar och känd som en god liberal, med fluga som Tingsten. Hälsade artigt på honom många gånger i min barndom. Bra artikel! Lätt att slira snett i troféjakten på gamla nassar.

  4. Per Engdahl var en oerhört obehaglig person, och definitivt fascist, men han var inte nazist. När Tyskland stod som starkast, ungefär 1941, kunde han då och då låta som han var det, men det var mest anpasslighet och opportunism. Vare sig före eller efter den perioden lät han så.

    Hans stora förebild var Mussolini, inte Hitler.

  5. PS.

    Mot detta kan förstås anföras att han så sent som 1945 skrev en mycket olustig, devot hyllande, dödsruna över Hitler. Men det gjorde också Sven Hedin, som inte heller kan definieras som nazist, i egentlig mening.

    Nej, mitt syfte är absolut inte att försvara Per Engdahl, en otäckt iskall fascistisk opportunist. Om man jämför är han som politisk figur om möjligt än obehagligare än en öppen nazist som Sven-Olov Lindholm.

    Men ”obehaglig” och ”nazist” är ju inte synonyma begrepp.

    PS. Och (med tanke på din bok om Kejneaffären) skröt Engdahl även om att han hade träffat Karl-Erik Kejne. Men det gjorde inte Kejne till vare sig nazist, fascist, eller ”nysvensk”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s