Kristallnatten

pictures 3.1pictures 2.1Ibland kan det vara natt även på dagen. Kristallnatten, i dagarna för 75 år sen, var i själva verket en flera dagar lång pogrom, inledningen till Förintelsen av den europeiska judendomen. Denna dag har uppmärksammats i svenska media, i flera fall på ett mycket bra sätt, i flera fall på ett vis som visar att svenska media verkar omhulda särskilt okunniga skribenter. Detta och det faktum att svenska nazister haft den dåliga smaken att fira dagen, får mig att några dagar för sent helt kort skriva om några personliga upplevelser med anknytning till Kristallnatten.
Min pappa och hans bror Siggi hade redan våren 1938 flytt till Norge. Men resten av den stora släkten fanns kvar i Wien. Vid ett av de sista tillfällena då jag talade med pappas äldsta bror Rudi berättade han några minnen från Kristallnatten i Wien. Han berättade hur min farfar hörde till de hundratals judar som arresterades på oklara grunder för att skickas till koncentrationsläger. De hölls först fångna i Wien. En av de poliser som övervakade dem var kvarterspolisen från kvarteren kring Grosse Pfarrgasse i Leopoldstadt där familjen bodde. Min farmor lyckades övertala polisen att släppa fri min farfar. Men polisen varnade dem att det var bara en tidsfråga innan farfar skulle arresteras på nytt.
Min farmors far Juda Hertz kom hem sönderslagen och blodig från synagogan på morgonen efter Kristallnatten. En grupp nazister hade överfallit gudstjänstdeltagarna i den lilla lokala “shtiebeln”, synagogan där farmors far bad om vardagarna.
Merparten av den stora släkten kom aldrig ut levande ur nazisternas helvete. Och ingen verkar ha överlevt dödslägren. Men några lyckades fly undan, däribland farmor och farfar, som hittade en fristad i det fascistiska Italien och farmors far, som lyckades ta sig till Schweiz och vidare till USA.
Två bilder ur min farmors fars liv visar på sätt och vis Förintelsen. Gruppfotot från 1926, där farmors far står i plommonstop och vit väst i främre raden tillsammans med vänner på någon utflykt, visar livet före kriget i Wien. Min farmors mor Adele står i mitten, i dubbelknäppt kappa, paraply i handen och en keramisk mugg under hakan. På huvudet har hon en peruk, som täcker hennes hår, enligt judisk tradition. Hon dog 1930 och ligger begravd Wien.
På den andra bilden sitter farmors far i sin dotters kök på Lower East Side på Manhattan i New York i slutet av fyrtiotalet, då de flesta av hans barn och barnbarn var mördade och resten spridda över tre kontinenter. Den forna elegansen är ersatt av en kofta, som på sitt sätt vittnar om vad han gått igenom.
75 år efter att han slogs blodig firas dagen av nazister och “antirasister” som alltför ofta väljer att glömma själva orsaken till varför dagen högtidlighålls.