Den kvinnoförnedrande församlingen och den barnfientliga barnombudsmannen

Det händer ibland att folk med en viss agenda lyckas åstadkomma den raka motsatsen till det de vill. Antirasister som kommer med rasistiska uttalanden börjar bli så vanliga att man knappast bryr sig, men det nyligen i media fällda yttrandet, apropå Skånepolisens registrering av romer, att de flesta skåningar är rasister, är så bra att det måste nedtecknas här. Hoppsan! Det var rasism mot skåningar så det skrek om det, men det märkte uppenbarligen inte den som sa det.
De flesta människor vill bara gott, men ändå blir det så fel. Som när Judiska församlingen i Göteborg nyligen fattade ett beslut, som i själva verket är raka motsatsen till det de vill uppnå.
“Om tio män inte finns på plats vid gudstjänsten femton minuter efter gudstjänstens inledning har gudstjänstbesökarna själva rätt att besluta om möjligheten att även räkna in kvinnor i minjen för att på så sätt kunna genomföra gudstjänst. Detta beslut träder i kraft med omedelbar verkan.
Så här är det: För att ”kunna genomföra gudstjänst” öppnar man helt enkelt sitt hjärta till Gud och säger det man har på hjärtat, på det språk som känns bäst. Men om man däremot vill genomföra en traditionell judisk gudstjänst finns det vissa delar av ceremonin som man bara kan genomföra om tio vuxna judiska män finns på plats. Numret tio kommer från Abrahams långa diskussion med Gud i Första Mosebok, där han försöker argumentera för att Gud inte skulle förstöra det syndiga Sodom. Han försöker med olika nummer på eventuellt goda människor som trots allt kan finnas i staden, som skulle motivera varför stan trots allt inte borde förstöras. Gud håller med, men när de når siffran tio ger Abraham upp. Ett lägre nummer kan tydligen inte kallas en ”församling”.
Judiska män är skyldiga att be en särskilt fastställd bön tre gånger om dagen. Andra är det inte. Ickejudar betraktas av lätt förståeliga skäl inte som skyldiga att förrätta judisk gudstjänst. Därmed inte sagt att de inte får det, om de vill. Samma sak gäller kvinnor. De anses befriade från alla påbud som skall utföras vid en viss tidpunkt, helt enkelt därför att de anses ha viktigare saker för sig. Just så. Viktigare saker. Det är ur svensk synpunkt, där kyrkan spelar en central roll inom kristendomen, lätt att automatiskt utgå från att samma sak gäller inom alla religioner. Men så är det inte. Omsorg om barn är i judendomen betydligt viktigare än den formella bönen. Den judiska gudstjänsten är inget självändamål, som måste genomföras till varje pris. Därmed inte sagt att kvinnans plats är i hemmet. Den judiska historien är tvärt om full av kända exempel på yrkesarbetande kvinnor. Och slagfärdiga! Talmud innehåller exempelvis en mängd citat från kvinnan Bruria, som verkar ha haft mycket skinn på näsan. Men det är ju ett fysiskt faktum, som ännu ingen hittat någon jämlik lösning på, att det är kvinnorna som bär och föder fram barn. Därför är kvinnor befriade från många bud som männen är förpliktigade att uppfylla. Därför är kvinnor inte skyldiga att delta i gudstjänstlivet. Och principen är att den som inte är skyldig att delta inte heller kan räknas in i ”församlingen”. Det finns inget värderande i detta. Inget nedsättande.
Men så särskilt feministiskt är ju inte detta tänkesätt. Och i vår tid har därför krav höjts på att kvinnor också skall få räknas in i församlingen. Dessa krav kommer givetvis från grupper som står långt borta från den ortodoxa värld där jag lever. Det beror inte enbart på att ortodoxin till naturen är traditionsbunden. Det beror också på att ortodoxa kvinnor av tradition har just egna bönegrupper, som brukar ägna sig åt förbön för sjuka och olyckliga, eller helt enkelt lovsång. Detta känner de sekulära judiska kvinnorna oftast inte till. De begår därför det vanliga misstaget att tro att vägen till deras befrielse går genom att kopiera männen.
När Judiska församlingen i Göteborg har fattat sitt beslut om att även räkna in kvinnor till församlingen, om tillräckligt antal män skulle saknas, har de säkert själva tyckt att de tagit ett steg i rätt riktning för ökad jämställdhet. Tanken var god. Men jag tänker på grönköpingsskalden Alfred Vestlund, som diktade ”vad rätt du tänkt, fast det blev fel”. I och med beslutet om att vänta i femton minuter, för att se om tillräckligt antal karlar dyker upp, har man nedvärderat kvinnan. Hon har blivit en andra klassens gudstjänstdeltagare, som får räknas med i brist på bättre. Om man då tänker sig att man löser det genom att fortsätta längs den inslagna vägen, att börja räkna med kvinnor från första början, blir det ännu värre. Då kan man fråga sig varför inte också ickejudar har lika stor rätt att räknas. Räknar man inte dem, har man ju plötsligt fått ett rasistiskt beslut. Löser man det genom att som Karl Gerhard utbrista ”Kom alla i min stora famn!” har man i och för sig skapat något som verkar vara en stor och varm gemenskap. Men den kan ju skapas utanför den judiska gudstjänstens ramar. Av den blir det ju inte så mycket kvar om man fortsätter så här. Det blir en utspädd, blaskig soppa.
I koncentratonslägren fick man också utspädd, blaskig soppa. Judar tänker av förståeliga skäl ofta på Förintelsen. Det är lätt att peka på Förintelsen så fort en hotbild kommit upp på horisonten. En sån har kommit denna vecka och jämförelser med just Förintelsen har därför inte saknats. Barnombudsmannen har tillsammans med några andra skrivit ett inlägg i DN där de vänder sig mot omskärelse av nyfödda pojkar. Som argument har de framhållit stora faror med omskärelse och att FN:s barnkonvention skulle strida mot bebisars omskärelse.
Det dröjde inte länge förrän några läkare i DN i skarpa ordalag kritiserade barnombudsmannen. Hälsoriskerna var så överdrivna att det var snudd på förfalskning, på att medvetet försöka föra folk bakom ljuset. Till detta vill jag tillägga att de risker med omskärelse som brukar dyka upp i debatten gäller all omskärelse, oavsett vem som utfört den. Där finns ett dödsfall rapporterat i samband med en omskärelse på ett svensk sjukhus på 1990-talet. Att dödsfallet berodde på en överdrivet stor dos bedövningsmedel, sägs det inget om. Inte heller att judisk omskärelse inte sker på sjukhus, inte utförs av läkare, utan av traditionellt utbildade omskärare. Omskäraren och profesorn Peter Borenstein vittnade i radion om att han omskurit tusentals pojkar under de senaste fyrtio åren. De enda komplikationer som inträffat har varit ett brustet blodkärl med extra blödning, så att man varit tvungen att lägga om bandagen. Det är allt.
Själv känner jag inte till några andra allvarligare komplikationer i samband med traditionell judisk omskärelse än att såna nämns i judiska skrifter. Om ett barns hälsotillstånd bedöms vara för svagt omskär man inte. Om ett dödsfall inträffat blir det döda barnets bröder inte omskurna, på grund av risken. I verkligheten har jag aldrig hört talas om såna fall. När jag för några år sen debatterade denna fråga på Newsmill fördes ideligen samma dödsfall upp av skilda debattörer, som läst sig till på nätet att en liten pojke på Staten Island i New York skulle ha dött på 1990-talet. Jag förnekar inte att detta tragiska fall ägt rum. Men däremot kan jag konstatera att det verkar omöjligt att få fram pojkens namn, vilka föräldrarna och omskäraren var. Jag har försökt forska i saken på plats, när jag var i New York i våras för mitt barnbarns omskärelse och fick konstatera att ingen verkade känna till något närmre om denna händelse. Kanske har det hänt, men de som ideligen använder detta dösfall som argument, verkar inte veta mer om rena fakta, än vad jag fått fram.
Omskärelse är en viktig del av det judiska barnets identitet. Argument som att barnet själv skall få välja som vuxen blandas med frågeställningen om man inte kan hitta på en annan identitesskapande handling i stället. Men där har vi det igen. Man utgår från den kristna svenska normen för vad en identitetsskapande sak är och inbillar sig att andra folk och religioner är på samma sätt, fast lite annorlunda. Peter Borenstein kallade detta ”kulturimperialism” i radio. Man inser inte – eller också kanske man inte vill inse – att identiteter av detta slag bygger på traditioner. Det är inte något man ändrar därför att en debattör kommer med ett nytt och klämkäckt förslag.
Omskärelsemotståndare älskar att klä sin argumentation i vetenskaplig eller medicinsk täckmantel. De undviker därför att nämna de stora, världsomspännande undersökningarna som visar omskärelsens hälsofördelar. De utgår från lilla Sverige och glömmer att en mycket stor del av världens befolkning är omskuren av skilda grunder. En stor del av USA:s befolkning, så gott som alla muslimer, det engelska kungahuset och många engelska adliga familjer etcetra. I själva verket handlar det om kultur och inget annat. Och de som vill förvägra judiska pojkars omskärelse på den åttonde levnadsdagen kanske inte menar eller tänker så, men resultatet av deras nitiskhet – om det de vill blir verklighet – blir en rasistisk lagstiftning som kommer att omöjliggöra judiskt liv i Sverige i framtiden. Därför gör folk jämförelser med Förintelsen. Det är inte så konstigt.
FN:s barnkonvention säger att barn tillhörande etniska eller religiösa minoriteter inte bör förvägras sin tillhörighet. Omskärelsemotståndare brukar tala om barnets rätt till sin kropp. De glömmer barnets rätt till sin identitet.
Och barnombudmannen glömmer just den konvention han själv refererar till. Sånt brukar kallas att gravt missköta sitt ämbete.
Puh!
Jag blev lite arg på slutet där. Egentligen skulle detta handla om gubben Noak, som vi läser om i veckans torahläsning i världens synagogor. Bibeln säger att han var en rättfärdig människa i sin generation. Om det säger kommentarerna att det kan tolkas både som en hyllning och som kritik mot Noak. Hade han levat i en annan tid, hade han inte betraktats som särskilt rättfärdig. Eller också, hade han inte levat i en tid då han omgavs av ondskefulla människor, hade han kunnat bli mycket mera rättfärdig. Det var detta, viljan att bli god men ändå göra fel, som inspirerade mig till det jag skrivit.

Annonser

3 reaktioner på ”Den kvinnoförnedrande församlingen och den barnfientliga barnombudsmannen

  1. det är lättare att följa vår judiska religion och dess påbud om man läser texten då den oftast är mycket klar och tydlig. Dan Korn förklarar på ett lättfattligt sätt varför judendomen inte vill likna andra religioner eller ens gör det!

  2. Hat dies auf מישפּאָכיסקה rebloggt und kommentierte:
    Ett intressant inlägg i omskärelse- och jämställdhetsdebatten av Dan Korn. Mycket läsvärt!

  3. Angående ditt inlägg till om judiska församlingen i Göteborg.

    Du har verkligen inte höga tankar om dina medmäniskor. Och speciellt om dina medmäniskors intelligens och slutledningsförmåga.
    Du resonerar som om fullmäktige i JF
    vore idioter och helt saknar någon som helst tankeverksamhet.
    Bara för att fullmäktige inte resonerar som du vill, tar du dig friheten att skriva helt respektlöst.
    Mvh
    Josef Macznik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s