Prins Bertil i rättsrötehärvan

Exif_JPEG_PICTURE

Karl-Erik Kejne i mitten, tillsammans med sin chef ”Jive” Johnsson och Vilhelm Moberg 1952

Den här texten skrev jag när prinsessan Lilian dog, men det blev aldrig av att den publicerades. Men den bör inte glömmas bort.

När prins Bertil 1976 gifte sig med den nyligen bortgångna prinsessan Lillian tackade han Sveriges journalister för att de i alla år hållit tyst med kunskapen om att han och Lillian levat i ett förhållande ända sen 1943. Det var verkligen en väl bevarad hemlighet, så hemlig att den till och med ställde till bekymmer för Sveriges regering.
Statsminister Tage Erlanders dagböcker är en fantastisk källa till svensk modern historia. Ett stort arbete ligger bakom uttydandet av Erlanders svårlästa handstil. Utgivandet av dagböckerna har skett nästan utan någon form av redigering. Även anteckningar av privat natur har tagits med av utgivaren, sonen Sven Erlander. Bara någon enstaka gång har Sven Erlander censurerat. Till exempel i följande anteckning, skriven av Tage Erlander den 23 februari 1951:
“Ekeberg om Carl-Johannarnas titlar. Jag frågade om ryktet om [NNs] homosexualitet. Han berättade om hans flickor. Jag informerade också om Haijby-affären”.
Jag har bett Sven Erlander om att lätta på förlåten och berätta vem det var som enligt ryktet var homosexuell. Tyvärr hade Erlander inte denna anteckning i kopia och originalet finns inte lätt tillgängligt, så min fråga blev obesvarad. Men jag är ändå nästan säker på att det är prins Bertil som anteckningen syftar på. Jag vill tyda de kortfattade raderna såhär:
Tage Erlander har haft ett samtal med riksmarskalken Birger Ekeberg om hur Carl Johan och Kerstin Bernadotte skulle tituleras. Prinsen Carl Johan hade mist sin prinstitel när han gifte sig med Kerstin Wijkmark 1946, men just detta år, 1951, hade han fått titeln “greve af Wisborg” av storhertiginnan Charlotte av Luxemburg. Det var uppenbarligen ett bekymmer för riksmarskalken om den titeln skulle godkännas i Sverige eller ej. Av sammanhanget är det inte svårt att tänka sig att den person som Erlander därefter för på tal är Carl Johans bror, prins Bertil. Erlander har hört rykten om att prinsen skulle vara homosexuell, men Ekeberg lugnar statsministern och berättar om Bertils “flickor”. Vi får väl utgå från att pluralformen beror på ett missförstånd eller är ett stilgrepp från Erlanders sida. Prins Bertil bodde redan ihop med Lillian Craig och någon anledning för riksmarskalken att berätta om fler än henne kan väl knappast ha funnits. Att Tage Erlander oroade sig för rykten om just homosexualitet inom kungahuset framgår av fortsättningen på anteckningen. Gustaf V:s gamle älskare Kurt Haijby hade vid just denna tid satt igång med en stor kampanj för att få upprättelse för ting som han uppfattade som rättsövergrepp och det där var en tidsinställd bomb som börjat ticka. Det visste statsministern.
Allt det där berodde på en annan affär, just den som fått Kurt Haijby att slå på stora trumman, nämligen Kejneaffären.
Pastorn vid Stockholms Stadsmission Karl-Erik Kejne hade året innan dragit igång med en stor kampanj, eftersom han ansåg sig utsatt för förföljelse från homosexuella kretsar. Han tyckte att polisen verkade sopa hans ärende under mattan och fick medhåll av en utredning gjord sommaren 1950. Utredningen var visserligen mycket kritisk mot Kejne, men den riktade också stark kritik mot polisens söl. När så en homosexuellt prostituerad man uppenbarade sig i september det året och berättade att han varit hemma hos Kejne i maj och “bögat och druckit grogg” och att han lämnat kvar en fickkniv hemma hos Kejne, var det ett tillfälle polisen gärna utnyttjade. Utan att bry sig om att mannens historia haltade betydligt körde poliserna mannen hem till Kejne, för att han skulle hämta fickkniven. Det hela blev en sån skandal att Tage Erlander tillsatte en statlig kommission för att utreda Kejneaffären.
Kejne var en fantasifull man och eftersom han också var fängelsepräst på Långholmen och övervakare för villkorligt frigivna fångar kände han Stockholms undre värld bättre än de flesta. Han hade fått för sig att polisens långsamhet berodde på att statsrådet Nils Quensel var homosexuell och att han av någon anledning försökte stoppa polisens arbete. Kejne försökte kartlägga Stockholms homosexuella, eftersom han var fullt övertygad om att de utgjorde ett “frimureri” som samarbetade för att förgöra honom. Så fort någon hade något att berätta om homosexualitet lyssnade Kejne. Och folk kom i flockar till honom. Många kunde berätta rent fantastiska ting. Och kritik, det var nu inte Kejnes starkaste sida.
I maj 1950 blev Kejne uppsökt av en känd rättshaverist med det ståtliga namnet J. A. Wallenberg. Han berättade om en mängd hemliga bordeller som skulle finnas på Östermalm. En sån bordell skulle finnas hos en pälshandlare Lindahl. När så Kejne fick besök av en av sina övervakningar, en ökänd mytoman, äventyrare och bedragare med namnet Erik Svalle, frågade han om han visste något om dessa bordeller. Svalle fattade galoppen och dukade upp en historia som på en gång förklarade varför han var arbetslös och samtidigt var precis det Kejne, hans övervakare, ville höra.
Svalle berättade att han hade arbetat som chaufför för pälshandlaren, kapten Arvid Lindahl. Men han hade fått sparken, eftersom han inte hade något körkort. I själva verket hade Svalle mist körkortet redan 1934, så frågan var inte varför han fått sparken, utan varför han fått jobbet. Jo,berättade Svalle, han var tjenis med folk som var “såna där”. Och det var denna pälshandlare. Filmstjärnan Vera Valdor hade rest till Hollywood och hennes lyxvåning i Stockholm hade övertagits av Lindahl. Där hade han stora fester för Stockholms homosexuella innegäng. Erik Svalle hade haft som arbete att köra gästerna och att hjälpa till med uppvaktningen på festerna. Och vilka gäster som varit där! Det var statsrådet Quensel, biskop Manfred Björkquist, flera andra präster och även prins Bertil. Han brukade förresten kalla sig “Adrian” i detta sällskap.
Kejne slök Erik Svalles skröna med hull och hår. Den blev föremål för inte mindre än två statliga utredningar, dels Kejnekommissionens stora utredning, dels den mindre Tammelinska kejneutredningen, som tog upp en mängd fantasifulla påståenden om folks homosexualitet. Om den utredningen skrev Erlander i sin dagbok att “man nästan drar sej för att fortsätta att stå som ansvarig ledare för ett företag, där allsköns skvaller och elände anses höra till de stora värdena, som bör räddas undan förgängelsen genom tryckning på statens bekostnad.”
Och en skröna var verkligen Erik Svalles berättelse. I utredningarna nämndes aldrig prins Bertils namn, men ryktet om hans homosexualitet har tydligen nått Erlanders öron. Utredningarna avfärdade Svalles påståenden som orimliga. Konstigt nog kom det aldrig fram i utredningarna att det fanns ett väldigt tydligt bevis på hur orimlig historien var. Det existerade nämligen inte någon pälshandlare, kapten Arvid Lindahl. Pälshandlaren Arvid Lindahl var död sen 1936. Pälshandeln drevs av en son som hette Martin, medan det var en annan son, Sven-Åke, som var kapten i flygvapnet. Det hade givetvis Erik Svalle vetat, om han nu arbetat för dem.
Jag har intervjuat några äldre homosexuella män som verkligen varit med på fester för likasinnade vid denna tid i Stockholm. Ingen av dem har hört talas om pälshandlare Lindahl och att prins Bertil skulle ha tillhört gänget har varit lika okänt. Men tack vare Kejne kom skrönan ändå att diskuteras mellan Sveriges statsminister och riksmarskalk.

Annonser

En reaktion på ”Prins Bertil i rättsrötehärvan

  1. Intressant läsning. Att detta var en skröna är jag också helt övertygad om. Jag är barnbarnsbarn till Arvid Lindahl och då även barnbarn till hans son Martin Lindahl. Jag kan min släkthistoria ganska väl och har då aldrig hört talas om detta men ganska kul och udda läsning.
    //Johan Wahlström.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s