Den beslöjade välsignelsen

Den som inte vill tro på Gud, vill vara ateist eller kanske helt enkelt inte vill bry sig, bör inte läsa denna text. Sluta omedelbart, annars ansvarar jag inte för konsekvenserna!
Det är inte så att jag tänker bevisa Guds existens. Det har många försökt, oftast med de fånigaste resultat. Men jag tänker, utifrån den text som denna vecka läses i världens synagogor, visa på så egendomliga ting i texten, att den enklaste förklaringen är att texten måste vara av gudomligt ursprung. Det är den enklaste förklaringen. Givetvis är det så att den som inte till något pris vill tro, kan hitta andra förklaringar. Men medge att de blir mer långsökta.
Texten jag talar om är “Tochacha”, förbannelsen, Moses mycket hårda varning inför det judiska folket den sista dagen han levde. Det handlar om 5 mos. 28:15-69. Vid läsningen i synagogan på sabbaten blir minst åtta män uppkallade för att få varsin bit av veckans textavsnitt uppläst för sig. Eftersom det av många betraktas som en särskild välsignelse att få en positiv text sig tilldelad, gäller givetvis det motsatta för en olycksbådande text. Därför finns det lite olika traditioner om vad man gör med dessa olycksbådande rader. I Köpenhamn brukar den som kallar upp ropa ut “Ja’amod mi shejirtze”, må den som vill bli uppkallad. När jag bodde i Köpenhamn och bad i den ortodoxa Machzikei Hadas-synagogan, brukade det alltid vara församlingens ordförande Issi Samson, som gick upp för att å församlingens vägnar bli överöst både med de inledande välsignelserna (5 mos. 28:6-14) och de långa förbannelserna. I chassidiska synagogor brukar den som blivit uppkallad uttala bönen för läsningen och därmed avsluta sin medverkan vid 28:14 och därefter läses texten av föreläsaren fortare och tystare än annars, alltså utan att någon fått sig tilldelad dessa rader.
Så är traditionen, men många kommentatorer har påpekat att hela Torahn, från början till slut, inklusive dessa rader, är välsignelsebringande, oavsett innehållet. Första moseboks berömda rader “Varde ljus!” är källan till denna uppfattning. Detta ljus skapades ju innan varken sol eller måne skapats och kan alltså inte syfta på ljus i vår förståelse. I stället är det ett särskilt ljus, tills tidens fullbordan undanstoppad i Torahn, som gör att den som studerar Torahn, inklusive dess alla kommentarer, får en del av detta ljus och alltså blir mera klarsynt i andlig bemärkelse.
Och många har dessutom hävdat att förbannelserna egentligen är förklädda välsignelser. Men de tolkningarna tänker jag inte gå in på här. I stället tänker jag visa hur mycket av denna text förunderligt väl blivit verklighet, långt efter att texten skrivits. Och då går det inte att komma med att texten “egentligen” inte är så gammal som troende föreställer sig. Även om man väljer att tro, exempelvis på Spinozas uppfattning att Torahn är skriven av Ezra, eller på bibelkritikernas uppfattning att texten är ännu yngre, går det inte att komma ifrån att texten har några tusen år på nacken. Och då blir en del ting som förutspås här mycket svåra att förklara.
Eller vad sägs om detta:
“Ni kommer att bli ett ämne för förvåning, för sägner, ett samtalsämne för de folk dit Herren leder er” (28:37)
“Herren kommer att skicka mot er ett folk från fjärran, från världens ände, som en örn flyger” (28:49)
“Ni kommer att bli få till antalet, i stället för att vara som stjärnorna på himlen” (28:62)
“Herren kommer att sprida er bland alla folken, från en ände av världen till den andra änden av världen” (28:64)
Om vi utgår från att Bibeln är skriven av mänsklig hand, först för omkring två tusen år sen, måste vi ställa oss frågan: Hur kunde denne okände författare veta att det judiska folket skulle förbli ett av de minsta folken på jorden under kommande årtusenden? Rimligen borde det ju under alla dessa år ha vuxit till en enormt stor befolkning. Det judiska folket uppgår till ungefär två promille av världens befolkning, men ändå är det precis som det står skrivet här, en ständig källa till diskussion. Det går knappt att öppna en tidning någonstans, utan att där står något om judar eller om Israel. I våra dagar är detta tydligare än någonsin. Världens största krig, med trupper från nio länder, på en yta lika stor som Västeuropa och med fem miljoner döda pågår just nu i Afrika utan att medierna ens någonsin rapporterar, men när något händer i Israel, då! Hur kunde den mänskliga, okända författaren veta att judarna skulle spridas till alla jordens hörn? Visserligen kan man argumentera, som kritikerna brukar göra det, att den babyloniska fångenskapen skett innan denna text – enligt deras uppfattning – skrevs. Men även om Babylon var ett stort rike, inte omfattade det hela den då kända världen! Och hur förklara hur förunderligt väl detta stämmer in på betydligt senare tider? Hur förklara raderna om folket som är “som en örn”? Hur kunde författaren veta att nästan alla de folk, där de under årtusendena funnits de största judiska befolkningarna i förskingringen, från Rom till Tyskland, Österrike, Polen, Ryssland och i vår tid USA, har en örn som symbol?
Det finns flera texter av liknande slag i de fem moseböckerna, där det förutspås att Israels land kommer att förbli som en öken (4 mos 26:20), styrd av främmande folk, under hela den tid då judarna inte kommer att bo där. Hur förklara att sen den romerska erövringen och fördrivandet av judarna under de första århundradena efter vår tideränkning, har landet legat ödsligt och övergivet och där har aldrig uppstått en annan statsbildning? Efter Roms delning hamnade landet under Östrom, som sen blev det Ottomanska väldet. Det styrde landet fram till 1917, då det kom under engelskt styre, fram till staten Israel bildades 1948. Från Roms erövring till vår tid har där aldrig funnits ett självstyrande rike! Hur kunde Bibelns “författare” veta det?
Förbannelserna är verkligen förklädda välsignelser. De kan hjälpa oss att förstå Bibelns sanning.