Själavandring

I dag tänkte jag avslöja något som de flesta nog inte vet, nämligen att tron på själavandring är en väl integrerad del av judendomen.
Jag är väl medveten om att detta är okänt lika mycket för judar som ickejudar. Ändå är det mycket enkelt att visa att vi tror på själavandring, med hjälp av en helt vanlig judisk bönbok, en Siddur. För den som inte förstår originalspråket rekommenderar jag Art Scrolls engelska översättning. De säregna svenska utgåvorna som finns innehåller däremot inte denna bön, eftersom de helt koncentrerar sig på den offentliga gudstjänstens böner och i stort sett utesluter bönerna för privat bruk. Det är nämligen de inledande orden till bönen man ber innan man går till sängs som är det tydligaste exemplet på tron på själavandring:
“Världens Herre, jag förlåter alla de som varit ilskna eller avundsjuka mot mig, eller som syndat mot mig, vare sig mot min kropp, min förmögenhet, min ära eller allt som tillhör mig, vare sig det skett av misstag eller med vilja, av slarv eller av ont uppsåt, vare sig i detta liv eller eller i ett annat liv…”
Det hebreiska ordet för liv är här gilgul. Ordet kommer av cirkel. Och precis som linjen återvänder till utgångspunkten i cirkeln, på samma sätt återvänder ibland själen till jorden i ny kropp. Detta är inte en särskilt revolutionerande uppfattning, vilket ju visas av att det nämns i en klassisk och överallt accepterad text som bönboken.
Vad det däremot finns olika uppfattningar om, är vem som återföds, om man kan återfödas med annan etnicitet, kön och så vidare.
Moshe Teitelbaum (1759-1841), kallad “Jismach Moshe” efter sin främsta bok, var rabbin i den ungerska staden Sátoraljaújhely, på jiddish kallad “Ihel”, på tyska Neustadt am Zeltberg. Han var känd för att minnas flera av sina tidigare liv. Bland annat hade han varit med då det judiska folket vandrade i öknen efter uttåget ur Egypten. En gång studerade han tillsammans med sitt barnbarn det avsnitt som denna vecka läses i världens synagogor, det om Korachs uppror mot Moses. Barnbarnet uttryckte sig föraktfullt om upprorsmakaren Korach. Men Jismach Moshe sa att han skulle vara försiktig med att prata på det viset, för vi har ingen aning om Korachs verkliga storhet. Han var en av sin generations största gestalter och kunde mycket väl argumentera mot Moses ledarskap. Det var alls inte lätt att veta vem man skulle hålla med i den diskussionen. Barnbarnet frågade:
-Hur klarade du dig då?
-Eftersom jag avskydde konflikter gick jag in i mitt tält och höll mig gömd där, tills det hela var över.

En berättelse i muntlig tradition skall tas för vad den är. Den kan ge en inblick i en tankevärld, vare sig den är sann eller inte. Jag vet inte när den för första gången är nedskriven. Men det finns en annan berättelse, en ännu äldre, som det faktiskt finns samtida belägg för. Det är berättelsen om när chassidismens förste ledare Israel Bal Shem Tov (1699-1760) fick frågan om teodicéproblemet, varför – om Gud styr världen rättvist – vi ser så många exempel på orättvisa, onda människor som har det bra och goda som lider nöd. Bal Shem Tov svarade sina lärjungar:
-Gå ner till ån, så får ni se.
Och lärjungarna gick ner till ån. En landsväg gick där förbi och det var populärt att rasta en stund vid ån, så att hästarna fick dricka. Där kom en rik herreman åkande och rastade. När han åkte därifrån igen, glömde han sin välspäckade plånbok i gräset.
Efter en stund kom där en annan herreman åkande. När han vattnade sina hästar hittade han plånboken och stoppade den på sig. Så åkte han därifrån.
Så kom där en fattig tiggare gående. Han satte sig en stund vid ån och vilade sin trötta kropp. Då kom den förste herremannen tillbaka och anklagade tiggaren för att ha tagit hans plånbok. När tiggaren nekade till det, fick han en rejäl omgång stryk av herremannen.
Förbluffade återvände lärjungarna till Bal Shem Tov och berättade vad som hänt. Frågorna var nu ännu fler. Hur kunde en sån orättvisa ske? Den stackars oskyldige tiggaren hade fått stryk och den redan rike hade fått en hel plånbok full med pengar!
Bal Shem Tov förklarade att alla tre personerna hade levat tidigare och då hade de också haft med varandra att göra. De två herremännen hade haft en ekonomisk tvist och tiggaren hade varit en domare, som dömt fel, så att den ene herren hade fått pengar han inte borde ha haft. Nu i detta liv fick han betala tillbaka pengarna, utan att han själv var medveten om det. Och domaren fick sona det han gjort galet.
Det finns många liknande historier om Bal Shem Tov, vilket fick rebbe Menachem Mendel av Kotzk (1787-1859) att skämtsamt säga:
-Den som tror på alla berättelser om Bal Shem Tov är en tok. Men den som säger att de aldrig hänt, är en hädare!
Bal Shem Tov skrev aldrig några böcker. Vad vi vet om honom vet vi, därför att många av hans lärjungar skrev böcker, där de återger vad deras lärare berättat. Och denna historia refereras av flera lärjungar (men jag minns i skrivande stund inte vilka. En gissning är att jag sett referenserna hos Toldos Jakov Yitzchak och i Degel Machnei Efraim, men jag är inte säker).
Att återfödas på denna jord, för att reda upp problem som man ställt till med i ett tidigare liv, eller helt enkelt för att uträtta mer här, är en tanke som ofta återkommer i judiska skrifter.

Annonser

4 reaktioner på ”Själavandring

  1. Tack Dan Korn för dina artiklar. Jag läser dem med intresse och är korrigerbar.

    Jag har några frågor angående denna artikel. Säger Toran något om själavandring? Om inte, kan man skapa en så viktig lära som själavandring enbart från en bön i Siddur?

    Citat: ”…vare sig i detta liv eller eller i ett annat liv…”
    Det hebreiska ordet för liv är här gilgul. Ordet kommer av cirkel. Och precis som linjen återvänder till utgångspunkten i cirkeln, på samma sätt återvänder ibland själen till jorden i ny kropp.”

    – Kan inte ”i ett annat liv” syfta på ett nytt liv i olam haba, den kommande tidsåldern efter uppståndelsen? Kan inte rotbetydelsen av gilgul syfta på en ny utgångspunkt i olam haba?

    • Ursäkta att jag inte svarat fortare, men jag ville undersöka en del ting först.
      Givetvis kan man inte skapa en lära som den om själavandring utifrån vad som sägs i en bön. Bönen är i stället en återspegling av läran. Det finns många fler exempel på den, men bönen är ett handfast bevis för att läran är accepterad.
      I Torahn, dvs ”Gamla Testamentet” står det inget uttryckligt om själavandring. Men där finns en del intressanta upprepningar. Arons barnbarn Pinchas skildras med samma ord som profeten Elia. Av det har rabbiner dragit slutsatsen att de egentligen är en och samma person. Så säger Rashi i sin kommentar till Talmud (Baba Metzia 114b).
      Av detta behöver man inte dra slutsatsen att Rashi menade att Pinchas återfötts på jorden i profeten Elias kropp. Det finns en allmän uppfattning om att profeten Elia steg upp till himlen med kropp och allt och allt som oftast återvänder till jorden. Rashi kan ha menat att samma sak gällde Pinchas och att Elia var en ny uppenbarelse av Pinchas. Men i senare kommentarer är uppfattningen att Pinchas återföddes på jorden i Elias kropp vanlig.
      ”Ett annat liv” kan knappast handla om olam haba i samband med bönen. I olam haba kan man inte skada varandra och bönens förlåtelse blir därmed onödig.
      Bönen är, såvitt jag kunnat fastställa genom att jämföra olika äldre bönböcker, inte äldre än från 1500-talet. Det var också då läran om gilgulim på allvar fördes fram av kabbalisterna. Men det jag ville få fram var att denna del av kabbalan inte är någon obskyr lära, endast känd av de invigda. Det visar ju förekomsten av orden i bönboken.
      Och själva poängen, som jag ville få fram, var att detta med att vi levat tidigare, kan förklara märkliga och oförklarliga händelser som drabbar oss dagligen.

      • Tack för att du tog dig tid att kolla upp. Jag tycker ändå att grunden är något svag för att fullt ut etablera själavandring som lära. Men jag förstår att den ändå betraktas som en etablerad åsikt inom judendomen.

        Dan Korn: ”Men det jag ville få fram var att denna del av kabbalan inte är någon obskyr lära, endast känd av de invigda. Det visar ju förekomsten av orden i bönboken.”

        – Bra slutsats.

    • Så trösterik din blogg ter sig för mig! Jag välkomnar tanken att den jag gör eller har gjort orätt i detta liv kan jag förhoppningsvis ställa tillrätta i ett annat liv!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s