På Facebook skrev nyligen Jonas Gardell: ”Gud är en svart, lesbisk kvinna!” (Evangelium enligt mig själv).
Jonas Gardell har förmodligen inte en aning om hur rätt han har, enligt tusenåriga judiska skrifter.
Fjärde Moseboks elfte kapitel handlar om hur folk i öknen klagade inför Moses, att de var trötta på att äta manna. De ville ha kött, fisk, gurkor, meloner och lök. Förr stod det i den svenska översättningen att folket “knorrade”. Enligt Svenska Akademiens Ordbok betyder knorra att mumla, att muttra. Men det var inget tyst mumlande eller försiktigt muttrande folket ägnade sig åt. De protesterade högljutt! Och därmed skapades, tack vare en felöversättning, ett nytt ord i svenskan.
I texten står att folket sa att i Egypten hade de fått fisk “chinam”, vilket översatts till “så mycket vi ville” i den svenska texten. Men en bättre översättning hade varit “gratis”. Den judiske kommentatorn Rashi (1040-1105) påpekar att eftersom det i Andra Mosebok står att de inte ens fick halm till tegelslagningen gratis i Egypten, är det knappast troligt att de fick fisk gratis. Och kött hade de faktiskt i öknen. Både i samband med uttåget ur Egypten och intåget i Israel nämner Bibeln att folket hade stora boskapshjordar. Så klagandet var uppenbarligen orättvist, en förevändning för att få klaga. Och Moses tyckte att nu räckte det. Han formligt skriker ut sin frustration i följande ord:
Moses sa till Herren: ”Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte fått välvilja i dina ögon? Du har lagt bördan av hela detta folk på mig. Har jag verkligen avlat hela detta folk, eller har jag fött dem, så att Du kunnat säga till mig att bära dem i min famn, som en amma bär sitt barn, till landet som Du lovade deras förfäder? Varifrån skall jag få kött att föda hela detta folk, när de gråter inför mig och säger ”Ge oss kött, så att vi kan äta”? Jag ensam kan inte bära hela detta folk! Det är för tungt för mig! Och om det är så här du behandlar mig, döda mig då med en gång!” (4 Mos. 11:11-15)
Jag har översatt texten till svenska från det hebreiska originalet, lite annorlunda än den vanliga svenska bibelöversättningen. Men ett ord går inte att översätta. Hebreiskan har ordet “du” i både manlig och kvinnlig form. Eftersom motsvarigheten inte finns på svenska, går en viktig poäng förlorad i översättningen. När Moses säger “Om det är så här du behandlar mig, döda mig då med en gång!” använder han formen “at”, den kvinnliga formen för du!
Normalt tilltalas Gud “ata”, den manliga formen för du. Men alltså inte här. Moses tilltalar Gud som kvinna. Flera judiska kommentatorer har uppmärksammat detta. Och de utvecklar ur detta ett resonemang om vad Gud egentligen är. Givetvis är Gud vare sig man eller kvinna. Om det är i något sammanhang nyordet “hen” verkligen passar bra, är det på tal om Gud.
Gud är något så stort att vi inte kan göra oss en föreställning om vad det egentligen är. Gud uppfyller hela universum och eftersom universum är oändligt är Gud också det. Gud har skapat allt, även tiden och är själv tidlös. Det där är saker som vi inte kan greppa med vårt intellekt och därför måste vi klä vår bild av Gud i vårt språk, i en föreställning som vi kan förstå. Bibeln beskriver därför ofta Gud i mänsklig gestalt, för att vi människor skall få ett begrepp, något att forma vår tro efter. Då framställs Gud oftast som en man, som en kärleksfull fader, eller en rättvis och omutbar domare.
Vår föreställning om Gud beror på oss själva. Därför var det naturligt för mannen Moses att tala till Gud som till en man. Men alltså inte när han skriker ut sin förtvivlan och ber Gud att döda honom. Intressant är att flera kommentatorer förklarar detta med att Moses här uppträdde som en kvinna. Och för en kvinna är det givetvis naturligare att se Gud som en kvinna.
Långt innan modern queer-ideologi, redan för tusen år sen, menade kommentatorerna att kvinnligt och manligt kön i fysisk bemärkelse och kvinnligt och manligt väsen i andlig bemärkelse var två vitt skilda ting. En man kan vara kvinnlig i sitt väsen och en kvinna manlig. Och detta kan skifta beroende på situation och humör. Både manligt och kvinnligt väsen består dels av logiska tankar, dels av känslor. Skillnaderna är att det manliga väsendet låter logiken styra känslorna, medan det kvinnliga väsendet låter känslorna styra, även när det blir ologiskt. När Moses lät känslorna överväldiga sig, var han alltså uppfylld av kvinnligt väsen och tilltalade Gud som man talar till en kvinna. De manliga och kvinnliga väsendena kompletterar varandra. Ibland behöver vi vara strikt logiska. Men lika ofta måste vi låta känslorna styra oss. Det ligger alltså ingen värdering i de två olika begreppen. Precis som en man och en kvinna kompletterar varandra i den fysiska världen, så kompletterar de manliga och kvinnliga väsendena tillvaron i den andliga världen.
Ett oöversättligt ord i Bibeln kan alltså ge oss inblick i vad Gud är och samtidigt vad vi människor är.
Gud är så som vi föreställer oss Gud och i vår föreställning utgår vi från oss själva. Vilket onekligen ger oss en intressant inblick i hur Jonas Gardell föreställer sig själv!
Dan Korns Blogg 
Tack Dan Korn för denna intressanta kommentar. Jag ser att det tillhör den kommande sabbatsläsningen.
Man kanske inte längre behöver förfasa sig över ”hen”, inte i alla sammanhang i alla fall.
Det är ett intressant faktum att kristna i alla tider fått lita på att den judiska traditionen bevarat vad de hebreiska orden betyder. Någon grammatiskt lexikon från Mose tid har ju ännu inte hittats. 🙂
Du skriver, Dan Kron:
“Intressant är att flera kommentatorer förklarar detta med att Moses här uppträdde som en kvinna. Och för en kvinna är det givetvis naturligare att se Gud som en kvinna.”
– Detta, Dan Korn, är en total-renässans av urkunder som vi aldrig hört talas om. Ett sådant ‘avslöjande’ bereder ju egentligen vägen för ett paradigmskifte, rent trosmässigt, enligt alla manliga företrädare som Bibeln är full av…
Visserligen skapade Gud kvinnan ur mannen Adams sida, ‘till man och kvinna skapade han dem’, står det, men även om tankar har funnits att Gud kan ha bröst som kan dias, ex. Jes.66:11-12, i meningen att Han är El Shaddai, så har det alltid setts som bildspråk. Som kvinna kan jag ärligt säga att jag har ALDRIG sett Gud som en kvinna. Visserligen presenterar ju Gud sig som :” Jag är den Jag är”…vilket verkligen kan sätta farten på fantasin. Men, att utifrån detta sätta ett kvinnligt väsen på Gud, känns som en viss respektlöshet, ett ‘förmänskligande’.
Intressant tema som får oss att förstå gudsbegreppet bättre. I Rabbi Maimonides 13 trosartiklar, tolkat av Rabbi Daniel ben Juda (1300) står det bla.
”Han är en, så som ingen annan är, hans väsen är fördolt och hans enhet utan gräns. Han har ingen kroppslig gestalt och är ingen kropp, vi kan inte fatta hans helighet. Han var före all som skapat, han är den förste och har ingen begynnelse. Han är världens Herre; allt skapat visar hans storhet och konungamakt.”
Dessa delar av trosartiklarna visar tydligt på de resonomang som finns i din bloggpost dankorn – Att nås av kroppsliga begrepp hör ju intimt samman med den värld vi lever i, den fysiska världen där alla uttryck för kvinnligt och manligt finns med dess olikeheter i betenden, som också kan växla roller i bland – Medan Den Evige själv inte kan nås av dessa begrepp, och som har ett oändligt talvärde och som svårligen nås av den rätta gramatiska formen. – Men som låter sig visas och förklaras av en man, Jeshua Messias – som i sin tur väljer att använda ordet Fader som utgångspunkt för sina samtal och böner till Gud. Viket i sig inte motsäger de övriga sidorna av gudsbegreppet.
Frågan är om Dan Korns Tema kan tolkas bibliskt ? Ur kabbalistisk synpunkt kanske, där begreppen kan ha otydliga konturer och gränser, vet vi att där finns skuggbilder då de refererar från okända begrepp. Varken Gamaliel eller Paulus, högt skolade Rabbiner, tog upp sådana viktiga grammatiska ‘fakta’, som ”at och ”ata”, som för dessa erfarna och skolade Rabbiner borde ha varit en självklarhet. Paulus…som var uppryckt till tredje himlen och ”fick höra ord som ingen människa kan uttala eller får uttala..”( 2Kor.12:3-4) Han nämner inget om denna Guds kvinnliga sida. Han utgick kanske ifrån att Jesaja hade utrett dessa naturer i Gud, att ha moderskänslor och barmhärtighet under Namnet YHWH, HaShem, men kristallklar rättfärdighet och domarposition som Elohim. Detta är ju inget nytt.
Låt oss inte falla för spekulationer. Vi väntar på ytterligare förklaringar, Dan Korn, detta är riktigt intressant.!
Elisabeth, jag bygger på klassiska rabbinska kommentarer, inte på kabbalistiska. Grunden är Rashis kommentar.
Eftersom du tar upp Paulus kan jag nämna att Rashi bestämt hävdar att Paulus inte författat Nishmat-bönen, som läses i den judiska morgongudstjänsten på sabbat och helgdagar. Hans barnbarn Rabbeinu Tam hävdar dock – mot sin morfar alltså – att Paulus, eller möjligen Petrus (kommentarerna är lite oklara) skrivit denna viktiga bön.
Lars-Gösta Gustafsson tar upp trosartiklarna av Moses Maimonides. I andra sammanhang utvecklar Maimonides detta ytterligare och skriver att det är en vanlig missuppfattning av 1 mos. 1:26 att eftersom människan skapats till Guds ”avbild” detta skulle tyda på att Gud har mänsklig form. Gud har ingen form alls, men för att vi människor skall kunna bilda oss en uppfattning om det ofattbara ger Bibeln Gud en del mänskliga egenskaper. Han vandrar i Edens lustgård, hans starka hand för folket ur Egypten etc. Det finns en i Talmud och senare ofta upprepad åsikt, att Bibeln skrivits ”på människors språk”. Maimonides – och andra med honom – säger att människan är Guds avbild i den egenskapen att vi har ett tänkande intellekt, till skillnad från djuren. Han drar paralellen till Ps 102:7 ”jag liknar en uggla i öknen” och säger att ingen tänker väl sig David försedd med fjädrar och näbb för den sakens skull. Att David jämför sig med den ensamma fågeln i ett kargt och ödsligt landskap är ju uppenbart.
Dan Korn.
Tack för en återigen nyttig och lärorik ‘lektion’. Angående Nischmas-bönen, så har jag också hört att Kefas har skrivit den. Det är en mäktig bön.
Mina tankar om kabbala var att gränserna mellan sådana källor och vedertagna rabbiners, kan vara hårfin mtp. bruk och sedvänjor under tusentals år.
Och precis som Jigdal-bönen (sid.12M.S), beskriver Gud, så får vi ändå uppfatta hans “båda sidor” av Godhet och Barmhärtighet, kontra Rättfärdighet och Dom.
Elisabeth, du har helt rätt i att kaballa och andra rabbinska texter inte utan vidare går att skilja från varandra. Jag kanske borde ha uttryckt mig lite tydligare.
Kabbalismen bygger ju på Zohar, Den skriften var okänd för de tidigmedeltida kommentarer jag utgått från. Zohars roll i judendomen fördes in i slutet av 1400-talet och framför allt under 1500-talet. Den ledande rabbinen var ”Ari zal”, Isak Luria. Det är han som för fram tanken på ”tzimtzum”, dvs att eftersom Gud uppfyller hela universum var han tvungen att skapa ett tomrum för sin egen existens för att i detta tomrum skapa världen. Detta innebär absolut inte att Gud skulle vara frånvarande i världen, men att människan genom tro, bön och goda gärningar – eller genom synd och materialism – kan komma Gud närmre – eller fjärma sig Honom.
Du skriver, Dan, :”Den ledande rabbinen var ”Ari zal”, Isak Luria. Det är han som för fram tanken på ”tzimtzum”, dvs att eftersom Gud uppfyller hela universum var han tvungen att skapa ett tomrum för sin egen existens för att i detta tomrum skapa världen…”
wow-faktor..! Har faktiskt läst om just detta i ett sammanhang, och det är helt betagande, tycker jag…skulle vilja läsa en tiondel av dina böcker….fast de är väl på hebrew ..vilket jag inte kan..nu.
” kan komma Gud närmre – eller fjärma sig Honom.
-Ja, J. ben Josef säger ju att ”de renhjärtade ska se Gud..” vi väljer vår livsstil..
Elisabeth, om du med ”dina böcker” menar böcker jag skrivit, kan du vara lugn. Jag har visserligen skrivit sexton böcker, men de handlar om folk i västgötska stugor, isländska sagor, vykort från Göteborg och nu senast om Kejneaffären.
Det var min förläggare som föreslog att jag också skulle skriva något om mitt eget livsval, min judiska tro. Det hade jag gått och funderat på i trettio år, men jag hade alltid svårt att formulera det på svenska. Nu har jag sen en dryg månad tillbaka börjat på att skriva en text varje vecka, utifrån det avsnitt ur Torahn som läses den kommande sabbaten.
Så vill du läsa mer, får du kolla min blogg regelbundet!
dankorn :”Jag har visserligen skrivit sexton böcker, men de handlar om folk i västgötska stugor, isländska sagor…”
-Då är du i klass med Västgöta Bengtsson som också hade intresse av att dokumentera livet ute i stugorna på landsbygden och samlade ett digert material. Tror dock inte han skrev böcker, så där leder du överlägset…:) utan det var mest muntliga skrönor och bondelivet han fängslades av.
Det gläder mig att du återvänt till dina rötter vad skrivandet beträffar, för då får vi alla möjlighet att utvecklas andligen och ta del av avsnitten från Torahn.
Jodå, jag kände Västgöta-Bengtsson. Och vill du uppleva honom igen, kan jag berätta att han skrivit flera böcker.
Bak de roliga historierna kan man också hitta en väl fördold levnadsvisdom. Eller vad sägs om talesättet, som Bengtsson upptecknat:
”De va inga glädje mä den sörga, sa kärringa som gråtet ve fel grav.”
Tack för dina översättningar och för din förmåga att låta migomigen fyllas av en jublande glädje över att ha fått läsa detta och känna genom orden hopp och tillförsikt om själva livet!
Haha…den var inte dålig !! 🙂 Ja, det var typiskt denne man. Ja, grunden till hans levnadsvisdom lades nog då han som ‘Folkskollärare’ under många år fostrade ‘den tidens’ barn …som då fortfarande var uppfostrade i ”Herrens tukt och förmaning”. Av vad vi ser idag…är nog den tiden förbi. Tack för storyn !
Tack för artikeln!
Har just upptäckt Er blogg, då jag beställde Er bok om Kejneaffären.
Vad gäller gudomsbegreppet så hade jag en gång en oförglömlig vision om ett gudapar, make och maka i evig skapande samvaro. Jag såg mannen och kvinnan som att de Gudomliga Tu ville frambringa sina respektive avbilder på jorden. Såg också mänsklighetens följande öden som en avbild av samspelet mellan Gud och Gudinna på det jordiska, dödliga planet, och den fullkomliga kärkeken mellan en man och en kvinna som människans mål och gudomliga ideal. Det är den som kan fortsätta bortom dödens dimmor. Något av en utmaning!
Detta är första gången som jag sätter denna vision på pränt. Kan bara tillägga att den följt mig och givit livet en skön och harmonisk nening och målsättning.
Det var ju en poetisk och vacker beskrivning som du gör Hans.
Men att katigorisera Gud eller gudsbegreppet i två, i man och kvinna riskerar att förändra eller förvanska Den Eviges person – När vi läser i skapelseberättelsen (Bereshit) att Gud skapade människan till sin avbild, alltså den evige och ände Guden skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem.
Där kommer de två könen in i bilden. Medan Gud själv står utanför dessa begrepp och kan inte själv nås av kroppsliga begrepp, efter som han inte är någon kropp. (enligt Maimonides) Men han är däremot En. Se inte detta som ett angrepp på din framställning Hans, utan som en kommentar eller ett tillrättaläggande
Mvh Larsgösta Gustafsson