De enkla förklaringarna håller inte

Från kravallerna på Söder i Stockholm påsken 1948

“Språngmarsch. Stort polisuppuppbåd som kostar skattebetalarna massor av pengar. Sexton i finkan. Flera skadade, därav en del ganska allvarligt.”
Är detta ett reportage från Husby 2013? Nej, texten handlar om Berzelii-kravallerna sommaren 1951.
Folk glömmer så lätt. Om man vill förstå det som nu händer i Stockholms förorter kan det vara värt att påminna om att detta inte är en ny företeelse. Det som förändrats är geografin.
Påsken 1948 hade fem tusen ungdomar samlats på Medborgarplatsen för att delta i en jättelik utomhusdans. Några ungdomar satte igång bråk, stenkastning mot polis och skadegörelse. Poliserna gjorde chock och slagsmålet var i full gång. Över tusen personer beräknas ha deltagit i påskkravallerna på Söder. De återupprepades kväll efter kväll fem dagar i rad. Föreningen “Söderklubben” som startat dansen försökte stoppa det hela, men det gick inte. Ett gäng på cirka tjugo ungdomar ledde kravallerna, men de flesta var helt enkelt nyfikna, som tyckte att det var kul att något hände. Tidningen Se beskrev stämningen:
“Den här påsken kommer kommissarie Bernhard Lindqvist på Katarina polisstation i Stockholm aldrig att glömma. Det gör heller inte de 100 unga ligister och ett par av deras ‘brudar’, som med batongslag och sabelhugg, svordomar och omilda ryggknuffar föstes in i polisens radiobilar för omedelbar befordran till vad som på deras eget språk kallas för ‘snuthäcken’. I ett par fall måste polisbilarna ta omvägen över Södersjukhuset – för omplåstring av buselementen. För ett sabelhugg tvärs över ansiktet eller benen känns ju litet.”
Poliser och socialvårdare menade att det som kunde hjälpa var fler ställen för ungdomar att träffas och ha roligt. De ungdomar som intervjuades i tidningarna menade att polisen provocerat och att allting var samhällets fel.
Det låter bekant på något vis.
Tidningen Se:s redaktör Rune Moberg skrev:
“Kanske är det fråga om en grumligt och primitivt hat mot samhället – men det kan också vara en medveten strävan att sätta det svenska samhället i en aldrig så liten gungning. I vilket fall som helst kan kravallerna användas som vapen i kampen mot demokratin.
Därför är det angeläget, att uppviglarna avslöjas och oskadliggöres.
Men de andra, då, de tusentals ungdomarna, som lät sig ledas av dessa skumma typer? Blir det inte svårare att locka dem till upplopp en gång till, om de får flera lokaler, där de kan fördriva tiden? – – –
Nej, vantrivseln beror inte på bristande lokaler. Det är rättare att säga, att den beror på bristande disciplin och föräldraansvar. Skäll inte på ungdomen för det. Skäll på föräldrarna och skäll på samhället, som har låtit sin ungdom växa vilt, som har skapat den en miljö, där den inte trivs. Inte för att där finns för små danslokaler och för få pingpongbord, utan för att världen är rastlös och febersjuk. Det spirar inga gossar och flickor med solsken i blick ur en sådan mylla.
Framför allt inte när ungdomen som nu lämnas åt sig själv. Polisbatonger är inte lösningen. Danssalonger inte heller. Nej, det är ljus, värme och trygghet. Det är goda hem och riktiga föräldrar.”

Kravallerna var inte någon ny företeelse ens 1948. Jämnt hundra år tidigare, 1848, drabbades Stockholm av stora kravaller. Då förslog inte poliskåren långt, så militär inkallades. Och de kravallerna var egentligen bara en upprepning av de ännu större kravallerna 1838. Då slogs man i Gamla stan.
Med ingången av 1950-talet förflyttade kravallerna sig till Norrmalm. Berzelii park och Stureplan blev nya slagfält. Några år senare var det Kungsträdgårdens tur. Och där skulle kravallerna uppstå med jämna mellanrum under sextio-, sjuttio- och åttiotal, med undantag för Hötorgskravallerna 1965. Oftast skedde de i augusti, när stan var full av ungdomar som kommit hem från semestern, men ännu inte börjat i skolan. Det var för att få stopp på dessa kravaller Stockholms vattenfestival startade i augusti 1991.
Folk verkar ha glömt. Kravallerna är inget nytt. De sätts igång av folk som vill protestera mot något, ofta bara lite diffust “samhället”. De får liv av ungdomar som tycker att det är roligt och spännande när något händer. Och när de väl är igång, behövs bara en tändande gnista. Under Stureplanskravallerna i början av femtiotalet kom mängder av landsortsbor resande till Stockholm för att få vara med. De gick och drev på gatorna och väntade på det första initiativet. När någon satte igång, antingen en bråkstake, eller också polisen som tyckte att situationen började bli hotfull, brakade allt loss.
Kravallerna i Husby påminner en del av de som drabbade Storbrittannien för två år sen. Där var det också en dödsskjutning som tände gnistan. Att den skjutne var en svart man fick folk att tala om rasism bakom skjutningen. Det hjälpte föga att den skjutnes egen familj offentligt protesterade. De visste att deras nära släktning var kriminell och ofta tungt beväpnad – även om han var obeväpnad när han sköts. Jag såg själv kravallerna i Salford och det var väldigt svårt att se hur plundringen av butiker – man började givetvis med spritbutiken “Bargain Booze” – hade något med en protest mot londonpolisens eventuella rasism att göra.
Det är så lätt att hitta på förklaringar till dagens kravaller. Man kan egentligen säga vad man vill. Det är polisens fel, det är invandringens fel, det är ligistfasoner, det är utanförskapets fel. Sedda ur ett historiskt perspektiv blir många av dessa enkla förklaringar svåra att ta på allvar.
Men en sak kan vi lära oss. De som de senaste dagarna kommit med enkla standardrecept på lösningar, finns det all anledning att misstro, vare sig de kommer från höger eller vänster.
(I denna redogörelse för kravaller i Stockholm har jag medvetet uteslutit hungerkravallerna 1917, trots att de dragits fram av andra debattörer de senaste dagarna. En värre förolämpning mot de arbetarkvinnor som ville ha bröd till sina undernärda barn kan knappast tänkas, än att jämföra dem med andra kravaller.)

Annonser

3 reaktioner på ”De enkla förklaringarna håller inte

  1. Teckensnittet du använder dig utav är jättejobbigt att läsa i större stycken, gör texten mindre eller byt ut den för att åtgärda detta problem. (Rent allmänt så bör du använda sans serif-teckensnitt, inte serif. Googla om du inte vet vad skillnaden är)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s